80-20 principen

Finn fem fel - så är vår hjärna tyvärr programmerad att fungera, i arbetslivet, i privatlivet, men än mer i vårt hundägande. Vi hundägare är helt enkelt experter på att "leta" och fokusera på problem. Därigenom är vi fullständigt omedvetna om att vi låter våra negativa tankar styra och ställa.

Tänk om vi istället skulle ägna vårt hundägande åt att utgå från och fokusera på det som faktiskt är bra, det som verkligen fungerar, då skulle vi kunna utveckla ett mycket mer harmoniskt hundägande, och därmed skulle vi även få ett mer hälsosamt liv själva.

Med tanke på att de flesta av oss är uppvuxna med en kultur där det helt enkelt är något fult att ta alltför stor plats och där Jante-lagens "Du skall inte tro att du är någon" har präglat de flesta av oss är det kanse inte så konstigt att det vimlar av pessimister, som är mästare på att leta efter fel och brister.

Det är inte särskilt svårt att fastna i negativa tankar och förväntningar, som i stort sett leder till profetior. Tankar som "jag kommer aldrig få min hund att sluta dra", "jag är inte tillräckligt kapabel att lära honom det", "nä, jag stuntar nog i att lära honom det, det verkar för svårt" förstärker den negativa uppfattningen om oss själva som hundägare. För att inte helt sänka oss själva och för att försöka stärka oss själva skyller vi över detta på hunden genom att tänka att "hunden är nog knäpp", han är inte mottaglig", "han är för gammal för att lära sig" etc. etc.

Vi är många som är duktiga på att genom att fokusera på problemen sätter våra egna tankefällor i vårt hundägande som leder till en följd av misslyckanden och besvikelser. Ett exempel på det destruktiva tänkandet kan vara: "kunde jag inte lära honom gå fint i koppel, så lär jag ju knappast kunna lära honom något annat heller" Ett sådant tankesätt har tyvärr en effekt på vårt eget självförtroende och genom vårt tankesätt försämrar vi våra egna möjligheter att lyckas med träningen.

Genom att vi byter ut ord som aldrig och inte mot kanske eller kan, kan vi bryta det "svarta tänkandet". Vi människor har dessutom en oerhörd stor benägenhet att alltför lätt vifta undan allt det positiva som faktiskt finns. Men som tur är kan man förändra sitt tankesätt genom att se till helheten, att uppmärksamma det positiva istället för det negativa, därigenom får vi en mer nyanserad bild i vårt hundägande.

Som hundägare är vi dessutom alltför snabba med att tolka saker negativt. Tolka inte förrän du verkligen har alla fakta på bordet! Antalet hundägare som vänt sig till mig har mer än femdubblats från 1994 fram till idag, en majoritet av hundägarna som anlitar mig ser oerhört dystert på sitt hundägande, men det finns många goda exempel på att det faktiskt går att vända en negativ trend och hjälpa hundägaren att se det positiva med sin hund och därmed får jag förmånen att ge stöd och hjälpa hundägaren till ett mer positivt hundägande.

Jag har många lysande exempel på att man kan komma oerhört långt vid träning av hundproblem, bara genom att man ändrar fokus till att se på möjligheter istället för till problemet. För bara däri ligger en enorm kraft. Bara genom att ändra perspektiv så händer oftast oerhört spännande saker i relationen med hunden, och därigenom får man även helt nya resultat i sin träning.

Jag hade för något år sedan en hundägare med en labrador som gick en HälsaTränings-helg hos mig. Problemet var hundens "aggressivitet" mot barn. Eftersom hon inte själv hade vare sig barn eller barnbarn tyckte hon inte att det hade varit något jätteproblem tidigare, men nu hade hon precis flyttat så hon bodde granne med ett dagis. Egentligen tyckte hon nog fortfarande inte att hundens "aggressivitet" var något stort problem, utan det som var problem var att barnen rusade mot henne och hunden när de såg henne komma på sin hundpromenad, så nu var hon rädd att han kanske skulle bita något av barnen och att hon därmed skulle bli tvungen att avliva sin älskade hund.

Efter att hon varit på kurs hos mig och hennes hund fått gå lös på mina barn i en mängd olika hälsningssituationer, började hon så sakteliga att inse att hennes älskade hund faktiskt inte var aggressiv, utan att han bara var oerhört känslig för signaler. Hon sa efter kurshelgen att det var det absolut bästa hon någonsin gjort och att hon verkligen skulle anstränga sig för att kunna fortsätta träna honom hemma. Själv tänkte jag att jag skulle ringa upp henne om en vecka eller två för att göra en uppföljning.

Döm om min förvåning då hon redan på måndagkvällen ringde mig och beställde 12 exemplar av "Ylva lär sig hundspråk"! Hon berättade för mig att hon gått in till dagiset, dock utan hunden, och pratat med personalen och frågat om hon kunde få lära barnen hundspråk. Sagt och gjort. I tre veckor om jag inte minns fel gick hon dit dagligen vid morgonsamlingen och läste "Ylva lär sig hundspråk" första veckan, andra veckan lärde hon barnen hur de skulle sitta, osv när hunden skulle hälsa, och sista o tredje veckan hade hon hunden med sig och dem tränade i praktiken.

Jag har fortfarande kontakt med henne och hunden till och från idag och hennes hund är idag överförtjust i barn. Hon hade helt enkelt, från att se det negativa med att ha en "barnaggressiv" hund och bo granne med ett dagis ändrat fokus och istället lyckats se möjligheterna detta kunde ge henne i att träna sin hund samtidigt som hon kunde lära barnen något de hade nytta av.

Då man utgår från att arbeta probleminriktat handlar frågorna oftast om: Vad är problemet? Vad tror du det beror på? Hur länge har problemet funnits? Istället bör vi använda ett mer lösningsfokuserat tänkande, då handlar frågorna mer om: Vad vill du uppnå? Vid vilka tillfällen är det INTE något problem? Hur är det då? Vad är det som gör att det fungerar bättre i de situationerna? Vad behövs för att du ska kunna göra mer av det som fungerar?

Det handlar helt enkelt om att använda sig av 80-20 principen, att till 80% fokusera på möjligheterna och till 20% på orsakerna till problemet. 80-20 principen är något idrottsvärlden länge känt till. Ett mycket bra exempel är Gunder Hägg som 1945 slog världsrekord genom att springa en engelsk mil strax över fyra minuter. Han fick oerhörda hyllningar för detta, men han var ändå inte nöjd, hans dröm var att springa under fyra minuter. Han fick dock av olika experter på fysiologi etc. veta att det helt enkelt var fysiologiskt totalt omöjligt, och detta hindrade Gunder Hägg från att ens försöka.

Knappt 10 år senare sprang den brittiske löparen Roger Bannister den engelska milen under fyra minuter. Det märkliga är dock inte Bannisters prestation i sig utan snarare följderna av den, för inom loppet av bara två år hade ytterligare ett 50-tal löpare sprungit under fyra minuter. Bannister hade helt enkelt påvisat möjligheternas perspektiv och därmed även fått en hel rad med efterföljare.

När man har ett hundproblem är man oftast oerhört utlämnad mot råd från såväl experter som vänner, arbetskamrater, grannar, släktingar och andra hundägare. Man känner sig mer och mer nedstämd över situationen att man inte lyckats som hundägare, man börjar se halmstrån sticka upp lite varstans och man hoppar på än det ena och än den andra och absolut ingenting verkar fungera.

Därför har jag blivit en varm förespråkare av hundproblemsgrupper där hundägare inspirerar och stöttar varandra, för att på så sätt nå framgång i sitt hundägande och nå resultat i sin träning av hundproblemet. I en grupp hjälper man varandra att uppmärksamma såväl stora som små framsteg som görs på väg mot målet.

I gruppen diskuterar vi ofta vilka för- respektive nackdelar hundägandet har. Vad är de positiva krafterna? Vilka hinder ligger i vägen för att nå målet? Kanske ställer du för höga krav på din hund? Kanske styrs dessa krav mer av andras syn på ditt hundägande än på dina egna uppsatta mål? Varje hundägares motivation kartläggs, medvetenheten ökar, självförtroendet ökar genom uppmuntra andra!

I hundproblemsgruppen fokuserar vi på det som faktiskt fungerar, det som är positivt. Du lär dig se och uppskatta din hund.

Om du är intresserad av att gå med i en av Hundiqs hundproblemsgrupper skall du absolut inte tveka att ta kontakt med oss då det ger dig nya möjligheter i ditt hundägande, där du ökar din uppmärksamhet på det som är positivt hos din hund.

© Hundiq, Roffe Blom, 2004


<<<< Tillbaka