Gå fint

När jag frågar hundägare på mina kurser vilka problem de upplever som störst med hunden, svarar nästan samtliga att det jobbigaste är att hunden drar i kopplet under promenaderna. Några upplever det som obehagligt, några tycker att det är plågsamt och några tycker det är så jobbigt att de nästan har slutat att gå promenader över huvud taget och låter någon annan familjemedlem gå ut med hunden.

Varför är detta problem så vanligt, och varför drar hunden i kopplet då det är så obehagligt för den själv? Hur börjar dragande? Och inte minst: Vad kan vi göra för att lära hunden att gå snyggt i koppel?

Varför inte rycka?
Man har i dag kommit fram till att ryck i koppel kan vara direkt skadligt, med olika ryggkotsskador,avslitna senfästen, muskelskador och, inte minst, stora smärtor (pröva själv att bli ryckt i med ett strypkoppel runt halsen - det känns alldeles för j....). Senare i livet kan det uppstå förkalkningar och andra plågor, som tillsammans, i sin tur, kan medföra beteendeproblem hos hunden.

Anledningen till att hundar inte kan lära sig gå snyggt i koppel med hjälp av ryck är helt enkelt tidpunkten för rycket. Belöning och bestraffning måste komma tidsmässigt riktigt i förhållande till handlingen för att ha någon effekt. När vi ska rycka i kopplet måste vi, ett ögonblick, släppa efter på kopplet - och hunden förknippar rycket med slakt koppel., och drar ändå värre för att undgå det.

Gå-Fint-metoden
Metoden bygger i sin enkelhet på grundprincipen om operant inlärning, d.v.s man använder positiv förstärkning: Belöna önskvärt beteende, bestraffa inte oönskat beteende. Här kan man med stor fördel använda sig av Clicker-Träning.

I praktiken innebär detta:
När kopplet spänns, kommer ingen negativ bestraffning. Man stannar helt enkelt upp och står helt stilla. Man säger inget, man gör inga ljud, ser inte på hunden och gör den inte uppmärksam. (ingen belöning för oönskat beteende).

I samma ögonblick som hunden själv slakar på kopplet (den allra första millimetern) berömmer ägaren hunden med rösten (mild röst) eller med clickern och går vidare som en del av belöningen. (Belöning för önskvärt beteende.)

Efter en kort tids träning kommer hunden snabbt att slaka på kopplet då ägaren har stannat för stramt koppel. Så småningom sker detta så snabbt att man nästan inte kan lägga märke till stramningen, och efter ännu en tid har hunden helt slutat upp med att dra på lugna platser.

Där miljön är sådan att hunden blir ivrig, får spännande dofter i nosen, ser kompisar på avstånd eller liknande, kommer den än ett tag fortsätta att dra , men man fortsätter träningen och gör det gradvis svårare. Efter hand klarar hunden att gå med slakt koppel på de flesta svåra ställen. Man ska inte förvänta sig att hunden ska klara det direkt från början. det kommer stegvis som allting annat man lär hunden.

Om man misslyckas
I några enstaka fall har hundägare på mina kurser klagat på att de inte lyckats och att hundarna fortfarande drar. När man då går in och tittar på hur de arbetar, så har orsaken varit att ägarna har gjort något annat än de fick lära sig.

De saker som kan göra att man misslyckas är t.ex:
Man hjälper hunden för mycket; pratar med den, prövar att vara mild för att "lura" den till att slaka på kopplet - och hunden missförstår och tar det för beröm. Man förväntar sig för mycket av hunden; t.ex att den ska gå snyggt efter bara någon dags träning träning. Det går inte!

Många hundägare blandar även ihop övningen med t.ex "gå fot", dvs de förväntar sig att hunden ska "komma fot" när kopplet slakar. Det går inte! Det är två helt olika saker - blanda inte ihop övningar.

Man håller på för länge så att hunden tappar inlärningsförmågan. Börja med 2 - 3 minuter och öka successivt då hunden kan och orkar mer. Man kan inte börja med träningspass på 30 minuter.

Man glömmer sig och rycker i kopplet efter en del träning och varje gång detta inträffar så blir man tvungen att backa i träningen. Det har hänt att en del har fått börjat om helt och hållet från början igen.

Förstärkning
När en hund ska lära sig ett nytt moment är det viktig att till en början alltid belöna/berömma varje gång. När hunden kan momentet, trappar man ned förstärkningen intermittent. Dvs hunden skall inte veta när belöningen kommer ibland kommer den fem gånger men inte den sjätte sedan kommer en belöning den sjunde och åttonde men inte den nionde och tionde och så vidare. Under resten av hundens liv ska man berömma till och från (varierad belöning upprätthåller momentet på "högsta möjliga nivå").

När hunden kan momentet på lugn plats hemma, så ökar man gradvis svårigheterna till andra miljöer. Och till slut ska hunden kunna gå snyggt i koppel också där det finns andra hundar, trevliga saker och allt som hunden tycker är intressant. Men det kommer först efter en längre tids träning och efter att först ha lärt sig det hemma och i lugna omgivningar.

En träningsperiod på c:a 1 - 3 månader (allt beroende på ålder och stressnivå) gör att man får en hund som alltid vill gå snyggt i koppel. Det är väl värt att använda lite tid på den här träningen

© Hundiq, Roffe Blom, 2003


<<<< Tillbaka