Vägledande samspel

Att hundar utvecklas bättre om de bemöts positivt är självklart, trots detta fastnar vi hundägare ofta i "tjat- och gnällträsket". Utan hjälp kan det vara svårt att ta sig "loss" från ett invant beteende då det så att säga sitter i "ryggmärgen". Ett mycket bättre sätt att träna sin hund är naturligtvis att använda sig av "vägledande samspel" - Ett sätt att hitta det som är bra och positivt hos hunden.

"Vägledande samspel" är ett förhållningssätt som först utarbetades av två professorer vid Oslo Universitet och som anammades av en del förskolor i Stockholm där de lärde ut förhållningssättet inom föräldragrupper i förskolan i Stockholm, med ett mycket positivt resultat. Ett förhållningssätt som vi på Hundiq nu har överfört till hundägare och hundar i all vår hundproblemsträning med ett lika gott resultat.

Det går i korthet ut på att hellre uppmärksamma det positiva i varje hund och lyfta fram de egenskaperna, istället för att lägga märke till och påpeka varje gång hunden gör fel. På så sätt får man en mer positiv bild av sin hund, och hunden "växer" i och med att den får beröm och uppmärksamhet då den gör rätt. Att få värme och kärlek är grundläggande för hundens välbefinnande. En hund som ofta får "bannor" då hon eller han är jobbig, tenderar att bli det av den anledningen att det är då den gör det felaktiga, som hunden får uppmärksamhet av sin ägare.

Det är även mycket stärkande för hundägaren att känna att man lyfter fram det positiva hos hunden. Att som hundägare mest tänka på vad man inte hunnit med eller klarat av, gör att man missar de fina stunderna tillsammans som faktiskt finns. Dessa behöver dock, om man använder sig av vägledande samspel inte vara något stort utan det kan räcka med en känsla av samhörighet när man ligger och klappar hunden framför TV-soffan efter en promenad.

Den nära kontakten hundägare har med sina hundar i vardagen räcker oerhört långt, ofta mycket längre än vad man som hundägare tror. Man måste inte absolut hitta på en massa saker att göra med hunden hela tiden. Dessutom mår hundägare bra av att få höra att mycket av det dem gör, helt naturligt är bra för deras hund, därigenom stärker man hundägarens självkänsla, vilket i sin tur gör att han eller hon blir bättre på att uppmärksamma sin hund då den gör något positivt, vilket i sin tur stärker hundens självkänsla.

Naturligtvis är alla hundar individer och olika varför man kanske får fundera lite extra på hur man ska bemöta en hund som far runt som en kanonkula, får "tokspel" eller ibland, utan att det egentligen är meningen, ställer till det. Och det går faktiskt att hitta sätt att ge positiv uppmärksamhet även till de hundar som det ofta händer negativa saker runt och som är väldigt rörliga!

Jag tror faktiskt till och med att behovet av särskilt stöd till vissa hundar i form av hundkonsulter, hundpsykologer, hundkuratorer etc. skulle minska om hundägarna i ett tidigt skede fick lära sig att bemöta sina hundar på ett positivt sätt.

Redan vid födseln har hunden förmågan och lust till samspel med såväl kullsyskon som föräldrar, en roll som vi självklart måste ta på oss, då vi tar valpen från dess riktiga mamma. Och då valpar är så tilltalande och väcker "ta-hand-om"-känslor inom oss, är det rätt naturligt för oss att gulla med dem, man kan helt enkelt inte låta bli. I dag bekräftar även forskningen det vi hundägare vetat länge, nämligen att hunden ger oss ett ökat välbefinnande.

Vi på Hundiq ser det vägledande samspelet som en hälsofrämjande insats vars syfte, på våra kurser, är att stärka hundägaren i dess roll som omsorgsgivare. Det är ju i de dagliga vardagssituationerna som hundägaren kan arbeta med hunden och försöka se till att hundägare och hund har det trevligt tillsammans, tex på promenaden, när vi kelar framför TVn eller för den saken, kanske t.o.m sover tillsammans i sängen! Då blir det även lättare att hantera de konflikter och svårigheter som trots allt uppstår i hundägandet.

För även om man använder sig av "mjuka" metoder måste man som hundägare ha rätt att sätta gränser för vad som är tillåtet för hunden eller inte, ha rätt att tillrättavisa hunden då den gör fel. Lite tjat och en del konflikter mellan hund och hundägare går nog inte till 100 % att komma ifrån och kan kanske till och med vara nödvändigt ibland. Men viktigast av allt är ändock att uppmärksamma och uppmuntra hunden då den gör rätt.

För att man som hundägare, såväl husse som matte, älskar sin hund och endast vill den väl är ju ganska självklart, hoppas jag, annars skulle man nog inte skaffa sig hund från början. Den stora frågan är dock på vilket sätt vi visar hunden att vi faktiskt älskar den? Hur många hundägare är det som uppmuntrar sina hundar då den gör rätt i förhållande till antalet hundägare som endast korrigerar då den gör fel? Tyvärr tror jag att den första skaran är alldeles för liten.

Naturligtvis räcker det inte med att enbart ge sin hund kärlek för att få en fungerande hund i dagens samhälle, utan hunden behöver även vägledas i hur man beter sig i olika situationer, vad som är ett acceptabelt uppförande! För att uppnå detta, så att inlärningen blir bestående, så krävs det naturligtvis uppmuntran och beröm då hunden gör rätt snarare än korrigeringar och straff då den gör fel.

För många hundägare kan det säkert kännas provocerande att någon påstår att dem behöver bemöta sin hund med glada tillrop och uppmuntran - som om dem inte redan gjorde det! Som hundägare månar man ju självklart om att hunden ska må bra. Och många hundägare är nog ganska duktiga på detta förhållningssätt redan, men min personliga uppfattning är att alla hundägare kan bli ännu bättre på att hitta det positiva hos sin hund.

Vad som behövs för ett mer positivt samspel mellan hund och hundägare kan för vissa verka som självklarheter. De flesta hundägare kan och vet en hel del om hundens behov, men behöver kanske lära sig att använda den kunskapen på rätt sätt i sin träning.

I grund och botten handlar det om att skapa "ett band" mellan hunden och dess ägare, ett behov hos hunden som är minst lika starkt som mat och vatten. Hittar man inte en god relation och ett gott samspel med sin hund, blir inte vardagslydnaden på hunden riktigt bra hur vi än anstränger oss, hur många kurser vi än går på med hunden! Hunden blir helt enkelt en produkt av det samspel som omgivningen bjuder på. Detta på grund av att även känslomässiga band är oerhört viktiga.

Man behöver inte avdela särskilt mycket tid för att ägna sig åt vägledande samspel, då det inte är ett träningssätt i sig, utan snarare ett förhållningssätt till hunden som man använder sig av hela tiden i vardagen och inte bara i träningssituationer. Ett förhållningssätt som innebär att man ser, uppmuntrar och tar fram det positiva med hunden i stället för att fokusera sig på brister.

  • Beröm och uppmuntra din hund. Visa att den gör rätt och få den att känna sig älskad
  • Bjud hunden på positiva upplevelser
  • Undvik misstaget att "skälla på hunden" då den gör fel

Ibland hamnar man som hundägare i situationer där man ständigt irriterar sig på något fel som hunden gör och hela tiden påtalar detta för hunden, som hundägare känns detta inte speciellt tillfredsställande, man känner sig mer som en misslyckad hundägare som hackar på hunden för att den inte kan ligga på plats eller vad det nu kan vara man försöker lära hunden.

Här gäller det att man är oerhört självkritisk och försöker ta reda på vad som föregår konflikten, för att se om du kan göra på något annat sätt för att ändra ett invant mönster. Ett oerhört vanligt problem för hundägare är att man vill ha "pli" på hunden, och fort skall det gå. Detta trots att man egentligen vet att all inlärning tar tid om man vill att den ska bli bestående.

Tyvärr förleds man ibland av böcker och TV-program om hundar och hundträning att det finns snabba lösningar på det mesta "Gör si och det blir så". Tyvärr är detta oerhört tragiskt och får många hundägare som inte vill sina hundar illa - att prova metoder som de egentligen inte tycker passar in i deras förhållningssätt till hunden, men som i brist på kunskap om alternativ hoppar på den ena metoden efter den andra, med en förhoppning om att få ett bra resultat i slutänden.

För att få ett positivt samspel måste man tänka efter och fundera ut hur man ska göra istället, så att dagen inte börjar med bråk med hunden, bara för att man håller på att missa bussen till arbetet på grund av att hunden vägrade komma på inkallning under morgonpromenaden.

© Hundiq, Roffe Blom, 2004


<<<< Tillbaka